Vanilj & Kanel

När vi kom hem från mässan igår kväll vid 22.30 tiden kände man att det låg snö i luften. Vi gick en runda med hunden och det var skönt med frisk luft efter många timmar inne på mässan. Vi sålde otroligt mycket fattigmanssilver, tomtar och choklad. Jätte kul! I morse vaknade jag till en vit värld ... härligt! Nu har vi lastat bilen full med varor och Roger är på väg till Zürich igen. Pojkarna har lekt i snön och dricker varmchoklad framför tvn. Jag har börjat att ta fram lite av julsakerna och lyssnar på julmusik ... es weihnachtet sehr ;)! Lite senare ska vi gå och stöpa ljus här i byn. Det är en förening som ordnar det varje år och det är väldigt poppis hos barnen. Efteråt kan man äta spaghetti och dricka rött vin. En mysig tradition! När barnen kom hem med lappen om ljusstöpningen (samma bild som varje år) stack det riktigt till i mig. Förra året precis innan jag och barnen skulle gå och stöpa ljus ringde min äldsta bror och berättade att vår pappa inte skulle ha många timmar kvar att leva. Pappa hade cancer och det gick mot slutet. Jag ringde Roger som var på mässan i Zürich, ringde och bokade flyg till Sverige och gick och stöpte ljus med barnen som i dvala. Satt med barnen då de åt spaghetti och gick sen hem och packade. Allt som i trance. Resan till Köpenhamn, tågresa till Helsingör och sist båtresan över sundet var ett helvete! Jag visste att min pappa låg och väntade på mig och att jag kanske inte skulle hinna fram i tid. Den resan var den värsta i mitt liv! Min äldsta bror hämtade mig vid färjan och sen körde vi direkt till sjukhuset. Pappa väntade på mig och jag fick tre timmar med honom innan han somnade in för alltid.Det gör ont att tänka på, saknaden är stor och fruktansvärd! Jag har nog ännu inte förstått att han aldrig kommer tillbaka. Från att vi fick reda på att pappa hade cancer tills han gick bort gick det bara 3 månader. Så denna tiden så här ett år efter är jobbig för oss alla.
Alla har vi olika minnen sammankopplade  med händelser från förra året vid denna tiden. Vad vi gjorde, var vi var och hur vi kände oss. Jag hoppas att det för varje år som går gör lite mindre ont. Tack älskade syskon för att ni finns, ni har varit ett stort stöd ... och storebror tack vare att du ringde i tid  fick jag träffa pappa igen och det är jag otroligt tacksam för!
Så nu ska jag gå och pynta lite, lite och tända ljus ... snön fortsätter att falla och jag längtar faktiskt till julen! Pappa älskade julen och det gör jag med!


Vårt hus förra året.