Kalas

Vi firar alltid med släkten på födelsedagsdagen, tycker att det är roligast att bli firad den dag som man fyller år.
Men eftersom det ju ofta är under veckan så brukar det varken bli något stort eller långvarigt kalas, men väldigt mysigt!
Alla som har tid och lust kommer efter de slutat att jobba och igår hade jag lagat penne med köttfärssås.




"Kak 9or" till bordsdekoration.


Philippe väntar på att gästerna ska komma ....


... spännande!


Storebror Fabrice var den första som kom!


Farfar


Farmor med deras pudel ... inte min favorit direkt. Hunden alltså ;)!


Gotte (gudmor till Philippe) Aline håller på att bli uppäten av Lia.


Migge


Barbara


Våra två besserwisser ... de är inte bara lika till utseendet utan även till sättet!

Tårtan är alltid höjdpunkten på födelsedagen och jag brukar dekorerar med lego, playmobil eller någon annan leksak som jag vet att de önskar sig. Detta året blev det en schwarzwald tårta och en apfamil (passande hi, hi) frå Steiff.




Philippe blev jätteglad för sin tårta.

Sen fick Philippe och Dominic låna kameran och det blev en hel del roliga foto.






De lurpassade utanför toaletten ... busungar!

Ja, då var den födelsedagen över!
Tack för alla presenter,kort och lyckönskningar!!!


Philippe 9 år

Tänk så stor min lille pojke har blivit!
Så han har sett fram emot sin födelsedag och det bästa var att jag också skulle vara hemma!
Vi väckte med nybakade bullar, ljus och sång på sängen.
Paketen packade han upp vid frukostbordet och han blev överlycklig!
Nu sitter han och bygger med sitt nya Lego. Men måste strax gå till skolan.


Min fina Philippe!

Pojkarna får alltid önska vad de vill ha till lunch när de fyller år.
Igår när Philippe kom hem från skolan och såg att jag höll på att laga wienerschnitzel med pasta blev han helt paff!
Men mamma, sa han. Jag fyller ju inte år förrän imorgon! Oops jag hade glömt att han önskat det till sin födelsedags lunch. Så det blev lite fel ... men så undrade jag vad han då ville ha på sin födelsedag. Lasagne säger Philippe. Den köpta, inte den du gör själv .... då var det min tur att bli lite paff!! Så nu ska jag lämna sjuklingen Dominic en liten stund för att kila och köpa Findus djupfrysta lasagen till min stora pojke!

Till minne av pappa.

Idag för precis ett år sedan gick pappa bort och då kändes det som om jorden slutade att snurra. Hela min värld stannade till, vändes upp och ner och blev omskakad. Det kommer aldrig att bli som förut eftersom pappa inte längre finns men det kan ändå bli bra. Man lär sig att gå vidare och hittar glädjen i sin omgivning. Minnena och upplevelserna tar man med sig och de ger en tröst. Istället för att bara vara ledsen för allt jag missar med pappa känner jag en tacksamhet över allt vi har fått uppleva tillsammans, att jag fick vara med de sista timmarna och att han slapp att lida länge!
Pappa tyckte aldrig om att bli fotograferad ... tror inte heller att han hade tyckt om att jag gör så mycket uppståndelse om honom. Så jag har tänkt fram och tillbaka på om jag ska lägga in ett foto på honom eller inte. Jag har ett såå fint som jag gärna skulle vilja visa hela världen men har kommit fram till att låta det vara. Däremot tänkte jag visa ett foto/bild på pappa som jag vet att han tyckte om. Och bara de som verkligen kände pappa kan känna igen honom. Ett foto som betyder väldigt mycket för mig och som jag är så glad över att jag har fått!



Det målade fotot gav han till mamma då de var unga ....och efter skilsmässan, vet inte precis när, fick jag det av mamma.
Fotot står på sekretären (från morfar) och igår kväll tände jag ett ljus för pappa och sjöng "ljus och värme".

Tänker på alla som älskade pappa och hoppas att var och en finner sin ro och lycka igen.

Let it snow, let it snow, let it snow ...

När vi kom hem från mässan igår kväll vid 22.30 tiden kände man att det låg snö i luften. Vi gick en runda med hunden och det var skönt med frisk luft efter många timmar inne på mässan. Vi sålde otroligt mycket fattigmanssilver, tomtar och choklad. Jätte kul! I morse vaknade jag till en vit värld ... härligt! Nu har vi lastat bilen full med varor och Roger är på väg till Zürich igen. Pojkarna har lekt i snön och dricker varmchoklad framför tvn. Jag har börjat att ta fram lite av julsakerna och lyssnar på julmusik ... es weihnachtet sehr ;)! Lite senare ska vi gå och stöpa ljus här i byn. Det är en förening som ordnar det varje år och det är väldigt poppis hos barnen. Efteråt kan man äta spaghetti och dricka rött vin. En mysig tradition! När barnen kom hem med lappen om ljusstöpningen (samma bild som varje år) stack det riktigt till i mig. Förra året precis innan jag och barnen skulle gå och stöpa ljus ringde min äldsta bror och berättade att vår pappa inte skulle ha många timmar kvar att leva. Pappa hade cancer och det gick mot slutet. Jag ringde Roger som var på mässan i Zürich, ringde och bokade flyg till Sverige och gick och stöpte ljus med barnen som i dvala. Satt med barnen då de åt spaghetti och gick sen hem och packade. Allt som i trance. Resan till Köpenhamn, tågresa till Helsingör och sist båtresan över sundet var ett helvete! Jag visste att min pappa låg och väntade på mig och att jag kanske inte skulle hinna fram i tid. Den resan var den värsta i mitt liv! Min äldsta bror hämtade mig vid färjan och sen körde vi direkt till sjukhuset. Pappa väntade på mig och jag fick tre timmar med honom innan han somnade in för alltid.Det gör ont att tänka på, saknaden är stor och fruktansvärd! Jag har nog ännu inte förstått att han aldrig kommer tillbaka. Från att vi fick reda på att pappa hade cancer tills han gick bort gick det bara 3 månader. Så denna tiden så här ett år efter är jobbig för oss alla.
Alla har vi olika minnen sammankopplade  med händelser från förra året vid denna tiden. Vad vi gjorde, var vi var och hur vi kände oss. Jag hoppas att det för varje år som går gör lite mindre ont. Tack älskade syskon för att ni finns, ni har varit ett stort stöd ... och storebror tack vare att du ringde i tid  fick jag träffa pappa igen och det är jag otroligt tacksam för!
Så nu ska jag gå och pynta lite, lite och tända ljus ... snön fortsätter att falla och jag längtar faktiskt till julen! Pappa älskade julen och det gör jag med!


Vårt hus förra året.

London del 2


Vi var inte direkt ensamma om att besöka Portobello Rd Market ....
men jag älskar ju mycket folk så det störde inte mig det minsta!




Mysiga små butiker var det gott om.


Absolut min favorit butik! Hummingbird in Nottinghill. Ljuvligt!


De dekorerade tårtor och bakelser för glatta livet.


Skulle gärna provat allt men jag nöjde mig med en morotskaka/muffins.
Jättegod!


Covent Garden är ett annat "måste" ... jag älskar stämningen där.


Vi satt ute och drack en öl i detta mysiga kvarter i Knightsbridge.

Underbara dagar med Lina i vår älsklingsstad London ... det kommer jag att leva länge på!

Nu har Philippe precis gått till skolan igen och jag ska köra Dominic till en kompis.
Sen tar jag tåget till Zürich för att avlösa Roger på WIR mässan.
Han har sålt många tomtar så jag tänkte packa resväskan och ta med några.
Efter skolan ska Philippe följa med en kompis hem och sen kl. 18.00 kommer farmor hem till oss.
Pojkarna ska sen sova hos farmor och farfar.

Trevlig helg!

London

Jag har verkligen haft det härligt i London och känner mig utvilad och motiverad!
Resan dit gick som smort och jag hade hela torsdagen för mig själv eftersom Lina inte skulle komma förrän på kvällen.
Lyxigt att vara helt själv och jag njöt verkligen!
Men ännu bättre blev det när Lina kom! Denna underbara, roliga och söta vän!
Vi ses nästan aldrig eftersom hon bor i Spanien och jag i Schweiz ... och detta var första gången Lina gjorde något på egen hand sen hon fick sin första pojke, Alvaro, för 5 år sedan. Ja, det var nästan tio år sedan vi sist träffades men det kändes som om det var igår! Det första Lina sa när hon kom var: "Lotta, snarkar du fortfarande så grymt som sist vi var i London?" (Det var -95/-96)." Men jag har väl aldrig snarkat så mycket "sa jag lite försiktigt. - "Skojar du", sa Lina. -"Jag fick ju gå och lägga mig och sova på toaletten när du sov över hos mig. Inte ens öronproppar hjälpte! "
Stackars Lina, hon har alltid varit lite känslig för ljud och har en viss tendens att överdriva lite ;)!
 

Har ett nästan precis likadant foto på Lina taget år -95.


Vet inte om julbelysningen på Oxford Street verkligen kunde övertyga mig.

På fredagen åkte vi ut till Wimbledon för att se om allt var sig likt.
Det var härligt att vara där igen!

Älskade Wimbledon.

Inköpscentret Centre Court i Wimbledon

Bay Trading var en av mina favorit affärer då jag bodde i Wimbledon, skönt att den fanns kvar på samma plats.

Här på ALL BAR ONE i Wimbledon höll vi till mycket i början av vår tid i London.
                         
13, Clivden Road här bodde jag ett år. Oj, vad jag fick jobba mycket men så lärorikt det var!
Tråkigt att se att allt var så igenvuxet och övergivet. Hela området var inte alls så fint och välskött som jag kommer ihåg att det var då. 

Down the Emma ...

... varje kväll och det var lite pirrigt att gå igenom dörrarna igen.
            
Det mesta var sig likt och det var härligt att ha varit där igen men skönt att inte längta tillbaka!
En underbar tid att titta tillbaka på med många roliga minnen av vänner, galenskaper och fester.

Fortsätter med mer bilder ifrån London kväll eller imorgon.

Zürich

I söndags var hela familjen i Zürich.
Philippe fick följa med sin Gotte (gudmor) på fotbollsmatch.
Roger, jag och Dominic gick och strosade på stan och åt god mat på en italiensk restaurang.
Vi möttes upp vid tågstationen och Philippe var så glad eftersom hans lag hade vunnit!


Philippe och Gotte Aline på väg till Zürich


Alperna och Zürich sjön.


Tröjan Dominic har på sig köpte jag till Fabrice för 8 år sedan. Alla tre
pojkarna har använt den och den är fortfarande lika fin!

                                    
På Bahnhof i en affär hittade Dominic denna söta hundvalp ... men den
fick inte följa med oss hem.

Hund mat

Kunde inte låta bli att föreviga Lias hundmat.
Tycker att det är så sött att det är hjärtformat torrfoder.





Ikväll ska jag och Roger gå på en musikal. Vi ska titta på TAXI och det känns lite sorgligt att jag inte är på scenen tillsammans med de andra. Jag var med och övade nästan ett år men hoppade av då de sköt fram uppträdnings( heter det så) datumen. Det finns inte en chans att jag skulle ha tid till det i november och december månad. Ikväll är det premiär och jag kommer nog att vara nervös fastän jag bara sitter i publiken .. hi, hi.  Ser fram emot att träffa alla igen och det ska bli så spännande att se hur det ser ut och låter nu när allt är färdigt.

Räbeliechtliumzug

En gammal tradition här i Schweiz. Man gröpar ur betor (vilken slags vet jag ej) rispar mönster och sätter sen in ett värmeljus. Jätte mysigt! Detta gör alla kindergarten barn och mamma, pappa eller annan släkting måste följa med till Kindergarten och hjälpa till att "gröpa och rista". Egentligen ska de vuxna hålla sig i bakgrunden och bara hjälpa till lite men det brukar oftast bli att mammorn och papporna är så ivriga och måna om att just deras barn ska ha den finaste betan så det är världens tävling. Därför är jag så glad för att Roger brukar ta över den delen, det är Rogers pappa uppdrag att följa med och "gröpa och rista"! Och det bästa är att han låter barnen göra nästan allt själva. Hi, hi de ser ju ut därefter men de har ju ialla fall gjort dem själva! Sen på kvällen släcks gatubelysningen och alla barn (kindergarten - 5 klass) går sen genom kvarteren med sina lysande betor. De äldre barnen har gjort lampions? laterner av papper. De sjunger traditionella Räbeliechtli låtar medans de går omkring. Jag tycker att det är en underbar tradition och barnen älskar det! Avslutningen är nere vid gymnastiksalen. Alla barn radar upp sig och sjunger sina inövade låtar. Efter det så får alla barn tee och korv med bröd. Mysigt!

      
Dominic och kompisarna väntar snällt tills det är dags att ge sig av.
 
Philippe och Valentin hade gjort sin lampion tillsammans.

 
Dominic och Jessica håller varandra i händerna. Sött!


Sötnosar!

First view Christmas 2008

Det var en underbar stämning i söndags!
Mycket folk som kom och alla var jätte nöjda.
Underbar personal som var effektiva och motiverade ... både ute och inne!
Ja, det var mödan värt! Men det finns fortfarande saker som måste förbättras.
B.l.a. vårt kundregister så att vi verkligen har alla adresser och organiesera det lite bättre.
Inbjudningskorten måste vi också ändra lite. Men i det stora hela är vi nöjda!
Vi hade köpt 10 jättefina granar och placerat i en ring utanför butiken med öppning i mitten. Inne i "ringen" sålde vi glögg, prosecco, mjuka pepparkakor, nybakade Berliner och Green Gate täcken och kuddar till halva priset.
Roger hade hämtat alla löv från trädgården och spritt ut i hela ringen ... det blev jättemysigt, att man sen drog in alla löv där inne var ju inget att reta sig på! Men vi krattade ihop alla löven efter oss (så nu fick även jag krattat löv i höst ... def. första och sista gången)=)!

         
Lite bilder utifrån. Philippe hjälpte till att baka berliner.
      
Florence, Brgit, Michelle och Bea som jobbar i butiken i Baden.

     
Daniela,Ruth, Sandra (Skål=)), Janine och Michèle som jobbar i Brugg.

Blerina, Ermilanda, Chantal och Lucia som jobbar i Hausen och i produktionen.

Hela gänget samlat!



     

     

Tack alla ni som kom! Underbara kunder från när och fjärran!
Det var en härlig eftermiddag och ännu en gång tack till vår fantastiska personal!
Tack Roger för att du kånkar och lastar fatsän din höft och ditt knä är sönder! Du är otrolig!
Och sist men inte minst TACK Philippe och Dominic för er hjälp och ert  tålamod! Bättre pojkar kan man inte ha!!!

Idag har jag börjat med att skylta om i Baden och ikväll är det Räbelicht Umzug här i byn!
Visar bilder på det senare!
Lämna gärna kommentarer, jag blir så glad!! Jag ser ju på statistiken att ni går in och tittar men det motiverar till att göra fler inlägg när jag får kommentarer!


RSS 2.0