Vanilj & Kanel

Idag för precis ett år sedan gick pappa bort och då kändes det som om jorden slutade att snurra. Hela min värld stannade till, vändes upp och ner och blev omskakad. Det kommer aldrig att bli som förut eftersom pappa inte längre finns men det kan ändå bli bra. Man lär sig att gå vidare och hittar glädjen i sin omgivning. Minnena och upplevelserna tar man med sig och de ger en tröst. Istället för att bara vara ledsen för allt jag missar med pappa känner jag en tacksamhet över allt vi har fått uppleva tillsammans, att jag fick vara med de sista timmarna och att han slapp att lida länge!
Pappa tyckte aldrig om att bli fotograferad ... tror inte heller att han hade tyckt om att jag gör så mycket uppståndelse om honom. Så jag har tänkt fram och tillbaka på om jag ska lägga in ett foto på honom eller inte. Jag har ett såå fint som jag gärna skulle vilja visa hela världen men har kommit fram till att låta det vara. Däremot tänkte jag visa ett foto/bild på pappa som jag vet att han tyckte om. Och bara de som verkligen kände pappa kan känna igen honom. Ett foto som betyder väldigt mycket för mig och som jag är så glad över att jag har fått!



Det målade fotot gav han till mamma då de var unga ....och efter skilsmässan, vet inte precis när, fick jag det av mamma.
Fotot står på sekretären (från morfar) och igår kväll tände jag ett ljus för pappa och sjöng "ljus och värme".

Tänker på alla som älskade pappa och hoppas att var och en finner sin ro och lycka igen.