"Lia, i ha di mega fescht gärn!"














Dominic tycker så himla mycket om vår hund och det är underbart att se hur han visar henne det.



Philippe 10 år!

Vart tog tiden vägen? Det känns som om det var igår som jag höll min älskade lilla pojke i mina armar för första gången. Lyckan som var total och så intensiv. Aldrig har jag varit så lycklig som de två gånger då jag fått hålla mina nyfödda friska barn intill bröstet. En obeskrivlig känsla!


Morgontrött födelsedagsgris.


Som vanligt i sista minuten med dukningen och fick som alltid improvisera
och ta vad som fanns hemma.


Philippe hade gjort fina placeringskort.



10 underbara år med Philippe. Min stora pojke som jag älskar så otroligt mycket och som jag är så stolt över!


Mina solstrålar!

Full rulle som vanligt och jag hinner inte med hälften av alla saker jag vill göra. För tillfället tar internetshopen som jag håller på med nästan all min tid. Vi har också fått, mindre trevligt, besök i butiken i Zürich. Nämligen av Livsmedelskontrollören. Kanton Zürich har annorlunda bestämmelser än i kanton Aargau (såklart, varför göra saker och ting lätt när det går att göra det komplicerat ;)?) där vi har våra andra butiker. Vi måste sätta in och dra vatten till en vask bredvid chokladvitrinskåpet. Det räcker inte med att vi har vask på övervåningen och ute på toaletten ... sen måste vi måla om trappan ner till källaren där vi har förråd, färgen blättrar lite och det är ju väldigt ohygieniskt. Det och ett par andra småsaker som han hittade måste vi fixa rätt så omgående. Suck, som om man inte har nog att göra ändå när man precis startat upp en ny butik. Därav min frånvaro i bloggen. För tillfället har vi fler besökare än någonsin och det glädjer mig! Jag har även fått många mail med både komplimanger och förfrågningar när jag äntligen ska göra ett nytt inlägg. Så jag bjuder på en bild på mina underbara pojkar som lyser upp mina, för tillfället, rätt så stressiga dagar! Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tittar på dem och känner en stor tacksamhet över att få ha två så friska och fina barn!



Fotot är taget i fredags innan vi gick på Cirkus Nock. Föreställningen var väldigt bra och ett stort tack till Garage Wüst i Windisch som hade bjudit in oss.
Hej så länge!


Första skoldagen.

Det var en förväntansfull och lite nervös kille som gick till skolan idag. Jag och Roger fick vara med den första timmen men sen ville han att vi skulle gå fastän det fortfarande var många föräldrar som stannade. Stora pojken min, ibland skulle jag bara vilja stanna tiden, det går på tok för fort! Typsikt nog tog batterierna i kameran slut men det räckte i alla fall till några kort.


Här har vi precis kommit till skolan och en av Dominics bästa kompisar
(som tyvärr inte ska gå i samma klass) kom rusande med en present,
nämligen det fina halsbandet han har på sig.


Spänd och lite generad ... åh Mamma måste du ta kort hela tiden, tänkte han nog!

Det var en sprudlande glad pojke som kom hem efter skolan! - Jippy nu ska jag äntligen få göra läxa ,ropade han! Ha ha så söta och ivriga de är när de precis börjat skolan och man får njuta av det nu för man vet ju att den inställningen inte håller i sig allt för länge :)
Philippes första dag (ny klass, ny lärare) började  typiskt nog med att läraren var sjuk ... kanske ingen höjdarstart direkt. Fast Philippe var glad för de hade inte fått någon läxa ... som sagt det ändrar sig fort :)


Shopping med Philippe

I lördags tog jag och Philippe tåget till Baden för att handla kläder till honom.
Han hade önskat sig att få gå helt själv med mig på stan och handla.
Det roliga är att han tycker så mycket om kläder och har sin egen smak och stil.


Solen bländade lite ...


Varmchoklad to go ...


Min stora pojke ...


En av T-shirtarna vi handlade.


Här väntar vi på resten av familjen. Sen avslutade vi med lunch på en pizzeria.


Philippe var jättenöjd och konstaterade att man faktiskt blir trött av att gå på stan och shoppa :)




Teaterkväll ...

... i Kindergarten.
Jag var nog mer nervös en Dominic som skulle sjunga och spela teater.
Så otroligt duktiga de var ALLIHOPA! (Jag lägger bara ut bilder på Dominic eftersom jag inte vet om de andra föräldrarna vill att deras barn ska finnas på internet. Hade gärna visat de andra söta och duktiga barnen men pga respekt för dem låter jag det vara.)
I 45 minuter agerade och sjöng 22 barn av hjärtans lust och det tack vare två underbara förskollärare som har engagerat sig något enormt!
Min älskling spelade en höna som inte kunde lägga ägg.


Innan det hela har börjat ... han var allt lite nervös ... men det märktes inte sen!


Här har Gackita (hönan heter så) hittat ett ägg och eftersom det inte verkar tillhöra någon annan,
bestämmer hon sig för att det är hennes och tar med det och lägger sig och ruvar.


Dominic sjöng en hel låt helt själv ... åh så himla duktig han var!

Ut ur ägget kom inte söt liten kyckling utan en krokodil, till de andra hönornas stora förskräckelse.
Gackita tyckte om sitt barn och tog väl hand om det men de andra hönorna tvingade dem att flytta.
Då krokodilen räddar alla hönorna från att bli uppätna av räven ändrar hönorna sig snabbt och berömmer Gackita för hennes duktiga son och vill gärna att de ska komma tillbaka.
Slutet gott allting gott!

Dominic valde själv sin roll som höna och han brydde sig inte ett dugg om att han skulle spela en mamma.
När storebror med höjda ögonbryn och sarkasm i rösten undrade om han verkligen skulle spela en höna, svarar Dominic : Det är minsann huvudrollen så det så! Då blev storebror tyst.
Idag under skoltid spelade de för alla tredjeklassarna och Philippe var mäkta stolt över sin lillbror ... även om han spelade en höna! Vad jag inte får glömma att nämna är att Fabrice, äldsta brodern, extra kom för att titta på teatern ikväll! Det blev väldigt uppskattat det kan jag lova! Gulligt av honom!

Trevlig kväll önskar en stolt hönsmamma ... :)


Premiär badet.

Roger och Philippe är och tittar på fotboll i Zürich.
Jag och Dominic solar och badar!



Jag har tagit ut strykbrädan och står och stryker ute ... betydligt roligare än
att stå nere i en kall och mörk tvättstuga. Samtidigt kan jag ha koll på
Dominic, jag är en hönsmamma vad det gäller vatten!

Hoppas att ni har en solig och härlig söndag ... men hörde att vädret i Hbg
inte var lysande direkt.

Hej så länge!

Det första vykortet.

Tänk vad ett litet vykort kan utlösa för känslor!
När jag kom till kontoret gav Roger mig ett kort
och sa - har du en näsduk för att torka tårarna?
Vilka tårar, undrade jag. Tog emot vykortet som
visade en skidpist "by night". Jag fattade fortfarande
noll! Vände på kortet och fick se min äldsta sons
spretiga, fina, skrivstil! Tårarna sprutade!!
Jag fick riktigt ta mig samman för att kunna
läsa kortet. Han skrev(översatt från tyska)):

Kära Mamma och Pappa,
Här är jättefint!
Jag saknar er jätte mycket och Dominic
också såklart.
Många pussar Philippe.

Jag grät som bara den ... åh, så glad jag blev!
Min älskade pojke! Jag kan knappt vänta tills jag
får hålla honom i mina armar igen.
Men nu är det bara en natt kvar!
Vid femtiden imorgon kväll kommer han äntligen hem!
Jag tror att jag ska gå och lägga mig tidigt så går det fortare ;)!

Sov gott!


Skidläger.

Jag och Dominic har varit och vinkat av Philippe
som ska på skidläger med skolan.
Han ska vara borta ända tills på fredag och jag undrar
hur jag kommer att klara mig utan honom!
Både jag och Dominic kanstaterade efter tio minuter
att vi redan saknade Philippe.
Mitt mamma hjärta värker och jag försöker att ignorera alla tankar
på allt hemskt som kan hända under tiden han är borta. 
Tänker framför allt på skidolycker som ju tyvärr så ofta inträffar.
Sen hoppas jag att han inte kommer att få hemlängtan
och att han inte blir retad eller mobbad.
Man vet ju aldrig och för mig är det inte helt lätt att
släppa greppet och kontrollen.
Man får bara ringa i nödfall och hör man inget så är allt ok.

 



Där sitter han min stora fina pojke på väg bort från mig för första gången.
Jag önskar av hela mitt hjärta att han kommer att få det jätteroligt
och att han kommer oskadd tillbaka till mig på fredag!

Nu ska jag och Dominic ta en promenad i solskenet.
Hej så länge!

Nyklippt


Dominic på kontoret i bageriet.


Mammas älskling!

Kalas

Vi firar alltid med släkten på födelsedagsdagen, tycker att det är roligast att bli firad den dag som man fyller år.
Men eftersom det ju ofta är under veckan så brukar det varken bli något stort eller långvarigt kalas, men väldigt mysigt!
Alla som har tid och lust kommer efter de slutat att jobba och igår hade jag lagat penne med köttfärssås.




"Kak 9or" till bordsdekoration.


Philippe väntar på att gästerna ska komma ....


... spännande!


Storebror Fabrice var den första som kom!


Farfar


Farmor med deras pudel ... inte min favorit direkt. Hunden alltså ;)!


Gotte (gudmor till Philippe) Aline håller på att bli uppäten av Lia.


Migge


Barbara


Våra två besserwisser ... de är inte bara lika till utseendet utan även till sättet!

Tårtan är alltid höjdpunkten på födelsedagen och jag brukar dekorerar med lego, playmobil eller någon annan leksak som jag vet att de önskar sig. Detta året blev det en schwarzwald tårta och en apfamil (passande hi, hi) frå Steiff.




Philippe blev jätteglad för sin tårta.

Sen fick Philippe och Dominic låna kameran och det blev en hel del roliga foto.






De lurpassade utanför toaletten ... busungar!

Ja, då var den födelsedagen över!
Tack för alla presenter,kort och lyckönskningar!!!


Philippe 9 år

Tänk så stor min lille pojke har blivit!
Så han har sett fram emot sin födelsedag och det bästa var att jag också skulle vara hemma!
Vi väckte med nybakade bullar, ljus och sång på sängen.
Paketen packade han upp vid frukostbordet och han blev överlycklig!
Nu sitter han och bygger med sitt nya Lego. Men måste strax gå till skolan.


Min fina Philippe!

Pojkarna får alltid önska vad de vill ha till lunch när de fyller år.
Igår när Philippe kom hem från skolan och såg att jag höll på att laga wienerschnitzel med pasta blev han helt paff!
Men mamma, sa han. Jag fyller ju inte år förrän imorgon! Oops jag hade glömt att han önskat det till sin födelsedags lunch. Så det blev lite fel ... men så undrade jag vad han då ville ha på sin födelsedag. Lasagne säger Philippe. Den köpta, inte den du gör själv .... då var det min tur att bli lite paff!! Så nu ska jag lämna sjuklingen Dominic en liten stund för att kila och köpa Findus djupfrysta lasagen till min stora pojke!

Mammas pojkar

Dominic och jag innan vi körde till Windisch.
Jag försökte att se lite seriös ut men det var inte särskilt klädsamt, får väl helt enkelt leva med  att jag får konstiga bulliga kinder när jag skrattar.


                                           

                                

Nu har fotbollskillen kommit hem. Nyduschad och hungrig!
Denna bilden är en hälsning till mormor. Vi hoppas att du snart mår bättre!


Mina söta badpojkar



eller rättare sagt buspojkar ... =)
Nu ska vi väcka Roger (mannen min och pappan deras) som sover då han bakar bröd hela nätterna, för att ge oss iväg och äta på någon mysig restaurang. Det har blivit lite av en söndags tradition att gå ut och äta och jag bara älskar det!


RSS 2.0